Vi vaknade på morgonen och jag insåg att den där blöta snön som kom igår, som jag trodde skulle regna bort, faktiskt låg kvar. Jag viskade till Isak att jag ville visa han något spännande och tog upp honom ur sängen och drog upp rullgardinen. 
-Wow mamma! Snö! Jag älskar snö! Tack mamma! hojtade han.
-Ja, fast älskling, det är inte jag som gjort snön.
-Vem har gjort den? Isse ser fundersam ut.
-Ja, man kan säga att det är molnen i himmlen som gjort den.
-Jaha. Tack molnen!
Jag tittar på min son som sitter där på fönsterbrödan och beundrar snön. Det nästan glittrar i hans ögon av lycka. Jag hjälper Thea med sin nappflaska, men Isak vill sitta kvar så jag sveper hans täcke om honom så han inte skall frysa innan jag går igen. Jag hör Isse viska, så jag går lite närmare. 
-Jag älskar dig min snö! viskar han och jag ler. Jag går fram till och kramar om honom.
-Är du lycklig? frågar jag
-Ja. I hela mitt liv.